Medborgare – hur tar vi ansvar för demokratin?
Knappast ny fråga; som aktiv sedan tonåren har jag funderat på den alltmer. När så vår tidning Bohusläningen med flera tidningar tidigare i år i en ledarkrönika stack ut med rubriken ”Gör något nytt i år – gå med i ett politiskt parti” så har funderingarna inte blivit färre. Med detta inlägg blir det en fråga till dig kommunmedborgare. Men först lite bakgrund utifrån min långa erfarenhet och funderingar.
Färre än hälften av alla länder kan betecknas som demokratiskt stabila. Varför? Säkert många orsaker, men en av dem jag tycker mig uppleva i vårt samhälle är att folk verkar kunna allt mindre om samhälle och politik – varför? Å andra sidan gläds jag när man råkar på en ungdom som är medveten – särskilt glädjande för mig eftersom jag råkar vara ”pappa” till motionen för 25 år sedan som ledde till ett ungdomsfullmäktige i Uddevalla och som jag arbetade med länge. Statistik säger oss också att få yngre (under 40?) sällan eller aldrig läser lokal media/etablerad journalistik – illa. Källkritiken anges av många aktörer som dålig. Medan annan media inklusive social media inte tvekar leverera fake news, rena lögner, hat!
De nordiska länderna är kända för stark representativ demokrati, i bredaste mening. Men, endast 2,4 procent av vår befolkning är idag medlem i ett politiskt parti och enkäter anger att merparten inte känner någon politiskt engagerad person – ”de som bestämmer är alltid någon annan, långt borta”. Partierna har förstås ett stort ansvar här. Men vi som har haft och har exempelvis kommunalpolitiska uppdrag har inte mer skyldighet att axla de uppdragen än alla andra medborgare.
Ofta hör man det lilla mantrat att ”jag har inte tid”; du vet jobb, familj etcetera. Jovisst – men det har alla vi kommunalt förtroendevalda också haft/har. Under mina egna mest aktiva decennier med bland annat uppdraget som kommunfullmäktiges ordförande under 14 år hade jag förstås ett civilt jobb med längre arbetstid än 7-16, familjen, ordförande i Uddevalla hockey med mera under många år där våra pojkar spelade, spelade en del musik också. Jodå, det krävdes mycket av familjen och nära och kära, erkännes.
Lek lite med tanken (omöjlig?) att inte en enda medborgare i en svensk kommun ville kandidera till kommunfullmäktige; hur göra? Ingen vet, eller? Jag tror Länsstyrelsen skulle tagit över fullmäktige, kallat in dig medborgare ihop med 60 till (Uddevalla har 61 ledamöter) och beordrat er ta de vägledande besluten. Därför att vår grundlag säger att besluten ska tas i demokratisk ordning; då kan inte enbart tjänstemän besluta. Ja men säger du, jag har inte tid, inte lust – då tror jag polishämtning skulle blivit fallet.
Jag tror de flesta av oss vill ha rätt, sann information och fakta – bra. Goda krafter borde då kliva fram, ge sig/dig själv chansen gå med i ett parti (för mig då självklart ett riksparti som står för alla människors lika värde). Du får kunskap, inflytande och du är med på allvar i försvaret av demokratin! Så, vad säger du?
Alf Gillberg (S)
Uddevalla
Senast uppdaterad: söndag 21 december 2025
